Vi svarar på frågor om narkotikabrott
Vi har stor erfarenhet av mål som rör narkotikabrott. Har du en fråga om detta brottsområde kan du skicka in den hit.
FRÅGA: Om en svensk medborgare misstänks för ett narkotikabrott i ett annat land – exempelvis Thailand – hur ser försvaret ut? Är den svenska ambassaden och en svensk advokat inblandad eller sköts allting i- och av advokater i det land där brottet ägde rum? Hur stor är chansen att få sitta av det eventuella straffet i Sverige? Åtar du dig att försvara svenska medborgare i utlandet?
SVAR: Om personen grips av polisen i landet där brottet begicks och ärendet inte har internationell koppling så kommer allt hanteras i det land där brottet begicks. Svenska ambassaden blir inblandad, men någon svensk advokat utses inte, så länge det inte är fråga om utlämning till Sverige. Sverige har avtal med vissa länder om avtjänande av fängelsestraff, så finns det ett avtal kan det finnas en möjlighet att en del av straffet kan avtjänas i Sverige.
Jag försvarar bara personer som är aktuella i det svenska rättssystemet. Med det menar jag även folk som sitter frihetsberövade utomlands, men som begärts utlämnade till Sverige för utredning.
FRÅGA: En bekant till mig stoppades för grovt rattfylleri och hade dessutom 0.04g kokain i blodet. Räknas det som eget bruk och i så fall, kan det leda till fängelse eller något annat straff?
SVAR: Det är ett ringa narkotikabrott som ligger på bötesnivå. Det allvarliga brottet i sammanhanget är den grova rattfyllan, som typiskt sett ligger på en månads fängelse. Det ringa narkotikabrottet kommer inte ge ett särskilt bötesstraff, utan det blir fängelse för båda brotten.
FRÅGA: Var går linjen mellan innehav av narkotika för eget bruk och när det anses vara avsett för försäljning? Hur skiljer sig straffen?
SVAR: Bedömningen om narkotikan innehavts för eget bruk eller varit avsedd för försäljning görs utifrån samtliga omständigheter i utredningen. Ju större mängd narkotika det handlar om, desto större är sannolikheten att det är fråga om ett innehav i försäljningssyfte eller överlåtelsesyfte som det kallas. Domstolen tittar på den misstänktes person, vilka kontakter denne har haft, hur narkotikan anträffats, hur narkotikan förpackats, om det finns försäljningslistor, förpackningsmaterial, vågar, telefontrafik etc som kan visa i vilket syfte narkotikan innehavts.
Straffet skiljer sig på så sätt att det för innehav i överlåtelsesyfte i princip är uteslutet med bötesstraff (som är ett vanligt straff för innehav av mindre mängder för eget bruk). Det kan vara värt att notera att det är en överlåtelse i lagens mening att ge narkotika till en kamrat, trots att man inte tar betalt.
FRÅGA: Hur långt straff kan man vänta sig om man blir ertappad som "knarkkurir"?
SVAR: De senaste åren har straffen för narkotikabrott förändrats rejält. Domstolarna tar numera i mycket större utsträckning hänsyn till vilken roll den misstänkte haft i hanteringen. En person som enbart haft rollen som kurir kan i vissa fall dömas till halva straffet som huvudmannen döms till, trots att de är misstänkta för samma mängd narkotika. Generellt sett ska man inte kunna dömas till mer än 5 års fängelse om man enbart varit kurir, oavsett vilken sort och mängd narkotika man hanterat, så länge som det är frågan om en gärning. Om det är flera narkotikabrott så kan straffet givetvis bli högre.