Om narkotikabrott och vårdnad av barn

I frågor om vårdnad av barn, det vill säga var barnet ska bo och hur umgänget med båda föräldrarna ska se ut, är det alltid barnets bästa som ska beaktas. Det är alltså inte föräldrarnas behov som ska tillgodoses, utan vilken levnadssituation som anses vara bäst för barnet. Risken att barnet ska fara illa och samt barnets behov av en nära relation till båda föräldrarna.

När det handlar om en vårdnadstvist i rätten är utgångspunkten i svensk rättsordning alltid gemensam vårdnad. Barnet ska i utgångsläget ha en god relation till båda föräldrarna. Men om det föreligger omständigheter som ska medföra betydande fara ska vårdnaden ges till en av vårdnadshavarna.

Tingsrätten beslutar om det blir en tvist

I föräldrabalken framgår att tingsrätten inte ska besluta att en förälder ska bli vårdnadshavare om föräldrarna utsätter barnet eller barnen för fara genom att bruka narkotika. Framförallt ska inte barnets hälsa och allmänna utveckling hotas. En förälder som ofta missbrukar narkotika i samband med rollen som förälder riskerar också att ses som en olämplig vårdnadshavare av tingsrätten.

Detta tänk ska även tillämpas när det handlar om boende och umgänge. En förälder som missbrukar narkotika kan innebära en allvarlig fara för barnet. I en sådan situation kan det inte ses som barnets bästa att det ska bo hos eller umgås med föräldern som missbrukar narkotika.

Barnet har rätt till en åsikt

Men det bör också påpekas att barnet själv har rätt att besluta om han/hon önskar umgås med den förälder som inte har vårdnaden eller är boendeförälder. Vill barnet umgås med den andra föräldern så ska vårdnadshavaren/boendeföräldern verka för att detta umgänge fungerar.

I ett fall där en förälder bara testas narkotika och det är en engångsföreteelse så är det dock svårt att hävda att barnet skulle fara illa. I ett sådant fall är det svårt att hävda ensam vårdnad på grund av narkotikabruk.